Cykelsemestra

Jag vaknar av hosta. Åh snälla sluta - det är så lyhört. Jag väcker ju dom andra. Efter ett antal attacker ger jag upp och kliver ur sängen. Ingen ide att ligga här och hosta. . Klockan är halv 7. Packar ihop mig och åker. Några fler pigga är upp och står utanför och röker. Eller så är det jag som väckt dom...

Cyklar upp genom kurortsparken och ser fler av de gamla fina husen. Cyklar på små smala tysta vägar. Och hostan är över. Kommer ingen mer. Vilken märklig förkylning det här här. Den kommer i omgångar. Och nu har jag väl ändå haft allt man kan ha eller?

Det går fruktansvärt trögt Jaha så nu känner jag ändå av allmäntillståndet. Tung och trött och allt går långsamt. Finns ingen energi. Huvudet känns tungt. Bara jag tar mig till Kungälv så kan jag sova en stund i bilen i värsta fall.

Så kommer jag på det. Jag har ju inte druckit kaffe på morgonen. Svänger in i Ljungskile och går in i mataffären och köper en kall capuccino. Hoppas den inte är koffeinfri..

Och sådärja -  livet återänder. Cyklar vidare med ny energi - inbillning eller inte, men nu går det hur bra som helst.

Det står Svanesund på en skylt och jag bestämmer att det är dags för frukost. Svänger ner och kommer till Kolhättans båthamn. Här kan man ta ännu en färja. Men jag sätter mig på bryggan med utsikt över båtarna och plockar upp min frukost.

Det är väldigt blandat med sol och moln idag och jag lägger ner mina solglas i väskan mellan varven. När jag tittar ner guppar dom upp och ner och det ser ut som nån figur i ett barnprogram. Hör nästan att den pratar  med mig. Nu har jag varit ute på tur i min ensamhet för länge....

Närmar mig Stenungsund och tänker att jag ska ge Mariagården en ny chans. Men jag får leta igen. Varför finns inga tydliga skyltar!

Jag ger inte upp den här gången utan hittar både kvarnen näcken och Mariagården via en lite "hemlig" skogsväg. Jag har bara 6-7 mil att cykla idag och är inte det mista stressad. En midsommarstång är hissad inför dagens firande. Men det är inte öppet ännu. Så jag går bet på riktigt kaffe här. Men jag får dofta på en fantastisk klängros och tänker att en sådan måste jag skaffa hem.

Efter Stenungsund vet jag att vägen inte är så rolig. Men det är också sista biten innan bilen. Så det är ok. Det är en otrolig kö när jag kör ut ur Stenungsund. Som ett pärlband så långt man kan se. Det är nog nästan en mil utanför. Fy för att stå i den. Alla vill fira midsommar . Hur många stressade människor sitter i sina bilar och undrar om de hinner till firandet i tid? Kanske har dom stuga så det är kvällen som gäller. Men var ska alla bilar få plats? Det fanns ju knappt plats för min cykel när jag var där...

Tackar mig själv igen för at jag inte tog semester nästa vecka...

På tillbakavägen har jag kaffeglasögonen på och hittar faktiskt en liten överraskning på vägen. I Jörlanda hittar jag ett bageri. Tyvärr fanns inget kaffe men det var i alla fall en trevlig upplevelse. Det doftade underbart och det var lite gammaldags inredning.

Stannar till igen och tar ett foto på det andra planet i Kareby. Hittar en tidningsartikel från 2008 där det står att om någon vill är dom till salu. Tydligen ingen som velat :).

Hittar en annan väg tillbaka till Kungälv som liksom cykelvägen ändå från Ljungkile går nära den stora E6an. Och kommer rakt på Tre Kungar. Cyklar direkt upp på våning tre och känner mig nästan gråtfärdig. Jag klarade det. Har nog inte förstått vilken anspänning det varit denna resa med sjukdom i kroppen och periodvis mycket trafik. Jag känner mig så lättad!

När jag kör ut ur Kungälv är det fullt med folk vid Bohus fästning. De har midsommarfirande där. Jag känner mig nöjd med min tur och kör vidare ut på E6an mot Trollhättan. Det är som jag trodde och jag får ha vägarna ganska mycket för mig själv. Skönt. 

Medan jag kör drabbas jag nån gång under vägen av en riktigt stark sentimental känsla. Minnen kommer upp från barnens barndom och jag tänker på människor som "kantat vägen" och som man under en perid i livet umgicks mycket med. Och sen träffas man inte alls.

"Tänk på döden". Den kommer upp igen - den där skylten i Mollösund. Ja det kanske man ändå ska göra. Inte för att tänka på döden i sig men det ger ju perspektiv på hur man kan tänka i livet. Vad som egentligen är viktigt.

Jag behöver några pauser på vägen, för jag blir riktigt trött att köra. Stannar till vid ett Rasta och köper macka och det efterlängtade kaffet. Senare kör jag in vid Habo kyrka . Den är stängd men jag går runt lite. Hit ska jag cykla vid ett annat tillfälle. På dom där smala härliga vägarna. Runt Vättern.

Resten av vägen går fort och jag är snart hemma. Oj. Vatten till blommorna, klippa gräset och tvätten i maskinen. Imorgon är det jobb. Vardagen är tillbaka.