Cykelsemestra

När klockan är halv 7 vaknar jag. Bestämmer mig för att göra kaffe och njuta av utsikten en sista gång. Jag smsade igår kväll och undrade om jag kunde beställa frukost såhär i efterhand. Det gick alldelse utmärkt, men vill inte vänta så länge utan tackar för fint boende och drar iväg direkt efter kaffet.

Grebbestad ligger härnest och strax innan står en skylt om Tanums havsbad. Cyklar ner för att se hur det ser ut - det låter stort. Men det är en liten strand. En farbror med sin hund på morgonpromenad kommenterar min cykel och frågar om jag är på cykelsemester. Ja säger jag och "Usch vad jobbigt säger han" :). Jag visar att jag har elcykel och god hjälp när det blir jobbigt.

Grebbestad är en av dom där ställena jag hört om ska vara så mysigt och jag har stora förväntningar när jag cyklar in. Jag har sett så många mysiga ställen nu och detta är ännu ett. Det ligger mycket fiskebåtar i hamnen. Undrar om dom varit ute nu på morgonen. Grebbestad är känd för sina ostron. 90 procent av Sveriges ostron kommer härifrån. Så det är kanske inte helt förvånade att ostronet här har en egen dag :).

Solen har börjat skymmas av moln och det är lagom varmt när jag går runt i byn. Det ska bli regn senare idag - får se hur det blir med det. Ibland känns det som det sugs upp i luften innan det kommer till marken.

Jag behöver ett cafe så jag kan äta lite frukost. Och som det brukar vara meningen med det mesta så är kanske missen med frukosten idag en sån händelse. På Sjögrens i backen har dom rena hotellfrukosten! Med tårta till efterrätt!.

Jag äter alldeles för mycket...

Full i magen letar jag upp cykelleden som går till Tanum och kommer ut riktigt på landet. Cyklar förbi en gård som ser ut att behöva en upprustning. I övrigt ser jag inte mycket. Mest gräs. Skönt som omväxling till ofta trafikerade vägar. 

I Tanum kommer jag rakt på Värdshuset. Och när jag fotograferar det ser jag att det ligger några gamla hus mitt emot. Läser på skylten att hela centrum för Tanumshede är föremål för kulturminnesmärkning.

För att komma till Vitlycke  hällristningsområde måste jag genom samhället och lite bakåt. Det är ordentligt mulet nu. Nästan mörkt.

Ser att folk står och tittar på hällristningarna längre upp men svänger först upp på andra sidan till museet.

Jag läser på informationen att här har funnits människor i 8000 år.

Går man genom museet och ut på andra sidan kommer man till bronsåldersbyn. Jag går ett varv.

Inne i museet kan man följa Akaz resa när han ger sig ut i världen för att leta efter solens gåva till människorna. Man hade hört berättas om detta fantastiska som fanns i bergen och som vid upphettning fick samma färg som solen själv.

Vitlycke hällristningar är världskända och här kan man se Brudparet som är en av dom mest kända. Spjutguden är Skandinaviens största hällristning.

Man har gjort en liten gångpromenad i skogen för att man lätt ska komma åt och se alla bilderna. När jag promenerar upp och låser cykeln för min lilla vandring börjar det regna. Och det ökar snabbt. Mängden människor häruppe halveras på några sekunder. När jag kommer tillbaka är bara två kvar. Jag får ta på mig regnjackan.

Och nu blir det regn ordentligt. Det är 3 mil till Strömstad och det ösregnar hela vägen. När jag är framme är jag så blöt att byxorna är tunga. Jag är inte torr under regnjackan heller. Cyklar förbi en nöjespark på väg in i samhället. Det verkar vara folk där och jag hör musik. Så deprimerande!

Mina händer lyder mig knappt då jag försöker slå på kartan var mitt hotell är. Krabban. Jag ska upp i samhället en bit till. Ovanför backen står Helge. Älgen. Och där är det.

Jag får upp koden och packar in. Men var är nyckelskåpet? Det skulle vara härinne. Är jag blind?".

Sen ser jag "proppskåpet". Det kan väl inte...Jo. Det är ett  nyckelskåp...

När jag är inne i mitt rum kastar jag av mig allting och slänger mig in i duschen. Allt det våta häller jag ur väskorna och hänger där det går. Väskorna får jag vända upp och ner på och hälla ut vatten...Nu är jag väldigt glad för att jag packat i plastpåsar.

Sen lägger jag mig under täcket. Jag behöver värma upp mig. Då sätter näsan igång. Det är som det regnat in i den och nu ska allt ut. I två timmar bara rinner den och jag snyter och snyter. Hoppas bara toapappret räcker...

Men sen är det plötsligt klart. Ok. Så jag tar en promenad i alla fall. Och jag måste nog äta något.

Jag går ett varv och tittar. Jag var här för många år sedan med en kompis, men då var vi inte så mycket i Strömstad för vi tog båten ut till Kosteröarna och hyrde cykel där. Härliga minnen .

Nu går jag förbi restaurangerna och båtarna som går ut till öarna. Köper en kaffe på pressbyrån som jag dricker under promenaden. Det regnar inte längre och solen försöker t o m trycka sig genom molnen. Funderar på om jag ska äta på restaurang eller bara köpa något i affären och ta med. Men jag är ju på semester, det blir restaurang. Detta får jag ångra senare.

Framför mig sitter en Husse med sin hund. Hunden sitter på stolen bredvid honom och ser hoppfull ut. Det ser roligt ut.

Jag beställer fisksoppa och ett glas vin.

När jag går tillbaka känner jag att något inte är helt ok. Borstar tänderna och går och lägger mig. Men hinner inte somna. Jag mår så illa. Det är väl inte möjligt. Nej nej nej.

Men jag blir tvungen att går upp på toa och spenderar en timme därinne. Tack och lov blev det inte hela natten i alla fall. Och tack och lov att jag hade egen toalett...