Cykelsemestra

Jag är utvilad och pigg när klockan slår 7. Tänker att det blir bra att äta tidigt och så komma iväg. Det är alltid så lugnt och skönt på morgonen. Men när jag kommer ut ser frukostvärdinnan lite skyldig ut. Det brukar inte vara frukost förrän 8. Sen kommer killen från köket och säger att frukost är 8.30. :). Jag börjar med kaffe. Och därefter lite yoghurt och macka. Dom är snälla och skyndar på lite.

Allt är dock inte helt klart när jag packar ut mina saker, men det gör inget. Jag är nöjd.

Cyklar tillbaka samma väg jag kom igår . Förbi "Tänka på döden" skylten och kyrkan. Näckrosor och den väldigt märkliga cykelvägen som tar slut mitt i ingenting. Den struntar jag i idag. Det är bara jag ute.

Kommer snart upp till korsningen och svänger ner mot Hällevikstrand. Var inte säker på om jag skulle förbi där idag men jag är nyfiken och det är bara två km ner. Ser deras träkyrka på håll. Den håller på att renoveras och är inte till sin fördel. Men den är nog pampig när den är klar. 

Kommer ner i ännu ett litet gulligt, sömnigt samhälle vid vattnet.

Framför ett av de stora villorna står en skylt som berättar lite om samhället . Från England köpte man billigt stora träfartyg, kuttrar , efter att de konkurerats ut av ångtrålare. Dessa användes sedan till västkustens sillfiske. Här i Hällevikstrand fanns 42 st. Huset som skylten placerats framför byggdes på 1800-talet till Ludvig Arvidson som blev den första att äga en kutter - Hilda.

Jag tittar runt i den gulliga hamnen. Jag är helt ensam.

I mina efterforskningar har jag sett att det finns ett cafè på vägen. Tänker att det blir ett lagom stopp för fika. Men jag har inte undersökt så grundligt och när jag kommer till Fröken Trulls så är det inte öppet. Men jag tittar som hastigast in i växtbutiken - men där verkar inte finns något ätbart så jag kör vidare.

Jag cyklar vidare. Det är lugnt och fridfullt och jag njuter äntligen. Trots att halsen ännu inte vill ge sig helt så är jag ändå pigg. Tack för det. :)

Idag ska jag åka färja. Jag ska över till Malö. Jag kör ner till den lilla hamnen. Ser två cyklister till som ska åka. Skönt. Då kan jag se hur dom gör. känner mig lite osäker.

Det är redan en del bilar som står i kö och väntar. Färjan är inte långt bort och man ser den från där vi står. Det tar inte mer än några minuter över, 6 kanske.

När de ankommande bilarna kört av kastar sig de två andra cyklisterna på sina cyklar och  - hjälp - jag gör likadant i lite panik. Skulle man inte leda på cykeln...

Det är vackert i alla fall. Under tiden färjan går rullas en stor gummislang upp på ett stort hjul bredvid mig. Får mig att tänka på när man syr och ska spola upp tråd på cylindern.  Framme på andra sidan ställer jag mig på kanten och  låter alla dra iväg.  Jag vill ha lugn och ro så rusa ni i förväg :). Det blir en väldigt vacker tur.

Idag blir det lite överraskningar och det gillar jag.

Jag är osäker på när Malön blir Flatän, men när jag slår på mina "upptäckter" så ligger dom på Flatön. Hjälp - jag vet inte ens var jag är! ..Ska jag verkligen vimsa omkring i världen alldeles själv....

När jag kollat upp sevärdheter har inte Flinks Handelsbod och Evert Taubestenen kommit upp. Inte vad jag minns i alla fall. Kul! För här är dom. Evert Taube tillbringade tydligen en del somrar här på 40-talet och handelsman Flink förekommer i hans visor. Så ute i vattnet finns också en minnessten med ett citat på.

Cyklar vidare och får se en kyrka. Vilket märkligt torn. Platt liksom.

En bit till och så ska jag åka färja igen.  Det hade jag glömt. Idag är jag verkligen ute och cyklar....Och nu heter det Ängön..

Får vänta en stund och kör fram längst fram. Försöker vara lika tuff som dom där andra cyklisterna men vill helst gömma mig. Och när färjan kommer leder jag på cykeln. Även om jag går väldigt fort...

Och än är det inte slut på överraskningar. När jag kollar kartan ser jag att jag ska åka förbi något som heter Marsipanladan. Det låter ju onekligen intressant. Jag har ju ännu inte fikat.

Det visar sig vara fantastisk marsipankonfekt i det röda lilla huset. jag går farscinerat omkring. Jag vill ha allt! Köper en kaffe och en marsipanlimpa som ska smaka champange och sätter mig i den lilla gröna oasen. Det smakar fantastiskt och jag smockar i mig alltihop. Inget ovanligt i och för sig...

Därefter är det dags för bajamajan nere på parkeringen men det är ju inget jag behöver beskriva mer ingående. Det var snabbt in snabbt ut...

Jag fortsätter ner. Känner plötsligt igen en vy . Alla husen och en kvarn i horisonten. Jag känner igen Fiskebäckskil. Men jag ska inte svänga ner dit först, utan fortsätter ner för att kolla in Grundsund som ska vara ett riktigt mysigt samhälle. Som så många andra här på kusten. Det är bara ca 8 km och jag är snart där. Det är otroligt charmigt med sin kyrka, den lilla kanalen med båtarna och bryggan vid hamnen. Grundsund är känd för sin hamnkanal och den är väldokumenterad. Jag hjälper till med ytterligare ett antal foton :). Blir kvar en stund och går med cykeln för att riktigt känna in det hela.

Jag vet att  det ska finnas en cykelväg mellen Fiskebäckskil och Grundsund och letar rätt på den. Blir lite osäker och frågar några av invånarna som båda vill skicka tillbaka mig till stora vägen. Men jag kommer ju därifrån och vill se lite annant . Jag hittar en fin liten stig.

Cyklar genom mysig natur och kör förbi en gullig liten strand. Ner i Fiskebäckil för att leta upp båten som går till Lysekil. Är lite nervös att jag inte ska komma med. Jag har läst att cykel får tas med i mån av plats, och får jag inte ta med den blir det lite omväg. Jag ska långt idag - från Lysekil till Kungshamn är det ytterligare 5 mil jag ska avverka.

Det är mer folk som väntar på båten. Dom frågar mig om jag är insatt i hur man köper biljett ur atomaten, men jag är ju en riktig bakåtsträvare. Jag handlar helst av en riktig människa. Så egentligen behöver jag  hjälp själv. Men mannen som frågat säger att dom själva köpte sina biljetter på båten så jag slappnar av den delen och tänker att jag ska göra så med. Jag vet ju inte ens om jag kommer med. Vi börjar prata lite och paret tror inte det är något problem att få plats. De tog båten över från Lysekil för att äta här och det var inte mycket folk alls. Det är ju inte riktigt säsong ännu. Vilket de också märkte när dom kom hit, inga restauranger är öppna idag. 

De blir imponerade av min cykelresa på egen hand och uttrycker flera gånger hur stark och modig jag är:). Jag blir peppad och det behövs inför resterande turen idag.

När båten äntligen kommer är det en mycket barsk karl som tar emot. Jag är beredd på att han ska säga att jag inte får ta ombord cykeln och vågar först inte gå på. Men det trevliga paret peppar mig igen -gå på nu det var cyklar här förut med.

Det är skönt att stå där i fören och se Lysekil närma sig. Det fläktar härligt.

Jag tänker inte stanna i Lysekil utan letar rätt på vägen ut. Blir glad när det är cykelväg. Tacksam varje gång. Jag har flera gånger tänkt att det borde finnas mer cykelvägar där jag cyklat - kanske har jag missat de bättre vägarna. Jag frågade på båten om det möjligtvis fanns en båt man kunde ta mellan Lysekil och Kungshamn, men det gör det inte. Jag har nämligen kollat vägen och det är just inget för mig att se denna sträcka. Nordens Ark ligger längre upp men det har jag inte tid för . Så denna sträcka blir bara en transportsträcka.

Och det blir ingen rolig sträcka för en cyklist. Cykelväg finns bara så länge det är bebyggelse och sen är jag hänvisad till kanten på vägen. Efter kantsträcken  har jag ca 5 cm till godo. Och det är mycket trafik.

Det går en tågräls utmed vägen. Väldigt nära. Efter ett tag börjar det växa upp små träd i rälsen och jag inser att den inte är i bruk. Jag blir störd av den . Den retar mig. Varför i hela världen har man inte gjort cykelväg av den utan låter den ligga där och växa igen. Jag har cyklat banvall många gånger och det är ju perfekt. Den retar mig hela vägen.. Det är inte så att jag är den enda cyklisten och det måste ju ha varit folk på cykelsemester här förr.

Vid ett tillfälle möter jag två stycken som kommer från Kungshamn. Efter dom ringlar en lång kö av bilar som inte vågar köra om. Vilken irritation det måste skapa för trafiken varje år.. Och vad otäckt det är för cyklister. Ibland nästan känner man bilarna när de drar förbi. Den där portalen kommer upp i minnesbildsystemet. "Tänk på döden"...

Jag är så lättad när jag äntligen kommer fram till Kungshamn att jag tackar någon däruppe för att jag kommit välbehållen fram...

Lättad tar jag mig ner till hamnen och kollar runt lite. Kollar på kartan och ser att mitt hotell - Fisketången - ligger på andra sidan. Jag måste tillbaka en bit.

Det ligger i ett gytter av hus längst ner vid bryggan. Och genom förstret ser jag bara vatten och öar. jag har på telefonen fått en kod för att komma in och nyckeln hänger i dörren. Så är det ofta här. Man möter inte särskilt mycket folk.

Om mitt hotell hade haft en restaurang hade jag nöjt mig med detta ikväll. Smögen ligger väldigt nära men där har jag varit en del liksom i Lysekil. Men det finns ingen och jag är hungrig. Så jag bestämmer mig för  en kväll i Smögen i alla fall.

Det blir en magisk kväll. Inte för mycket folk men inte tomt heller. ännu en gång blir jag tacksam till mig själv att jag valde at åka innan turistsäsongen sätter igång. Sen blir det svårt att få plats på restauranger, hitta sittplatser, se något från bryggan (jag har gått här under högsäsong) osv. Och jag vågar inte tänka på hur det blir med trafiken . Så trångt som det är nu - hur ska det blir när turisterna drar in....

Jag är inte tillbaka förrän klocka är 22. För mig är det sent:). Men jag måste går runt lite på bryggan och njuta av den underbara kvällen och den vackra omgivningen. Det är fantastikt skönt. Skickar en bild till en vän. Hon ringer tillbaka för att kolla om det är realtid. Så jag pratar en stund med henne medan jag flanerar där på bryggan. Det är nästan så det är svårt att gå in och lägga sig. Men när jag väl gör det somnar jag direkt..