Cykelsemestra

Och vilken frukost! Jag som inte ens kom ihåg om det ingick. Den är fantastisk. Jag får en liten guidning om vad som finns och speciellt om deras specialitè - äggost. Lite som ostkaka men väldigt lokal. Vad kul! Tydligen är det just söndagar dom serverar den  - så vilken tur att det är söndag :)).

Jag drabbas lite av ambivalens när jag kan välja var jag ska sitta helt först, men hittar ett vackert rum. Kollar också om jag kan sitta ute med kaffet. Absolut säger hon, det är bara att deras utländska gäster oftast tycker man är lite konstig när man föreslår det säger hon och ler. Och just nu är det mest utländska gäster.

Jag tar för mig av yogurt, hemgjord jordbubbsylt och bärkompott och hembakat bröd. Får efter en stund sällskap vid bordet av en som ska ner till Klädesholmen och jobba med sin båt. Han berättar lite roat att man än idag kan höra från Klädesholmbor och Skärholmbor att trots att de ligger så nära så är det stor skillnad att bo på endera stället. Man bor inte som Skärholmbo på Klädesholmen och vice versa. Och det går inte att lita på någon från "det andra" samhället :). Kvarlevor från en svunnen tid ...:)

Jag flyttar ut med mitt kaffe och njuter av grönskan och det friska vädret.

Nu är jag redo att ta mig an dagen. Cyklar försiktigt ner på gruset ut till vägen. Det är redan folk ute på jordgubbsfälten.  Jag fortsätter där jag slutade igår en bit och svänger därefter in mot Mjörn. Jag ska till Sundsby Säteri för en förmiddagskaffe. 

Det är forfarande mulet och det är skönt. Det är inte kallt och jag njuter av att kunna cykla utan rädsla för värmeslag. Och redan nu upplever jag att det är grönare, friskare.

Ser en mölla på ett berg i horisonten. Dom dyker upp lite här och var. Såg en på håll i Kungälv också.

Idag känns allting helt annorlunda än igår. Det är nästan ingen trafik heller. Och vilka fantastiska vyer jag får njuta av! Ibland är skogen på sidan av vägen så tät att man inte kan se in bland träden. Vägen är lugn.

Det känns som jag knappt hunit börja cykla när en skylt om Sundsby Säteri dyker upp. Jag svänger in. Jag kan tydligen cykla på leden till cafèt och kommer in i underbar natur. På sidan löper en å och på den andra berg och skog. Kommer in i vad som verkar vara bokskog. Och så ser jag det. Åh vad fint!

Jag går runt och tittar lite innan fikat. Här finns en liten affär, bageri, cafe och museum. Inne i cafet tar jag en bild och då säger killen bakom disken att om du gillar vackra rum ska du gå längre in och titta. Det gör jag. Vackra tapeter på väggarna och inrett med gamla saker. Jag tar lite bilder och går sen och köper lite fika. Frågar om en bulle jag inte känner igen som visar sig vara deras specialite. Crumble bulle :). Blåbär, vanilj. Jag tar såklart en sådan och kaffe och går ut i den härliga miljön.

Innan jag kör vidare tittar jag in i museet. Främst handlar det om Margarete. En tragisk familjesituation där ingen av hennes tre barn blev äldre än 19 år. Dessutom dog hennes man vid 45 års ålder och hon var ensam kvar med deras yngste son Ivar. Hon fick hjälp av Per Brahe den yngre, med uppfostran som då var väldigt sträng för finare pojkar. Man ansåg nämligen att barn var vilda och kanske t o m onda och det krävdes en fast hand.

Han fick utbildning av privatlärare och Per Brahe hjälpte till att finansiera The Grand Tour -  som var en del i utbildningen av adelsmän. Den gick i europa och Ivar hann med några länder. Men i Frankrike drabbades han av feber och gick inte att rädda. Hans sista önskan var bl a att Margerete skulle donera pengar för att hjälpa unga fattiga pojkar att få möjlighet till utbildning.

Kör ner genom allèn och vidara på vägen. Det är fortarande lugnt och jag kommer till en bro med underbar utsikt. Stannar till för några bilder i sällskap med två andra som också stannat för att njuta av utsikten. Ett problem med det molninga vädret är förstås att bilderna inte blir så bra. Det ser mörkare och tristare ut än verkligheten.

Mitt nästa mål är Tavlebord Houngsgård. Jag vet att det inte är öppet just idag, men det ligger på vägen och det blir liksom lättare när man har några delmål.

Kommer ut till en korsning och därefter är trafiken intensiv ett tag. Åh jag som trodde jag skulle slippa den  nu...

Och nu börjar det regna. Det duggar lite och jag byter inte ens till regnjacka. Det är skönt. Fortfarande varmt. Vid sidan av vägen står plötsligt en Highland Cattle. Dom får mig alltid att tänka på familjen Hedenhös :). Stannar till och pratar lite med den :). 

Ser en kyrka på håll med mintgrönt tak. Tegnerby. Stannar till och tar ändå på mig regnjacka. Men stänger inte. Det regnar mer nu . Sänder en önskan om att mina växter därhemma också får lite...

Ser skylten mot honungsgården men det är ju ingen ide att svänga in. Hade hoppats jag kunde se lite från vägen. Men det jag ser där ser mest ruffigt ut. Helt omysigt. När jag cyklar vidare ser jag ändå bikupan jag sett  att man kan övenatta i :).

Det regnar inte säskilt mycket särskilt länge.Och inte är det så långt till Nösund heller som blir mitt nästa mål. 

Det första jag ser är kyrkan. Men ingen skylt som talar om att det är där jag är. Jag får läsa det finstilta på informationstavlan. Jag upplever inte att de är så generösa med skyltar här. Mycket får man lura ut själv.

Cyklar ner för en backe mot vattnet. Här är så lugnt . Tror knappt jag ser en människa. Men jag hör barn på håll som tjoar och skriker. Jag minns att jag och min kompis älskade att bada när det regnade ute. Det var som att det blev skönare i vattnet. Vi gjorde det en hel regnig sommar.

Kollar på den lilla hamnen och råkar sen på ett spa. Osäker på om det är ett skämt eller inte :).

När jag ska ut ur Nösund visar det sig plötsligt att jag ska genom en tunnel i berget. Hjälp! Hur lång är den . Tänk om bilarna inte ser mig... Men den är inte så lång som tur är. Det visar sig vara Sveriges första landsvägstunnel.

Det är svalt och fuktigt därinne. Lite märkligt att vara mitt i berget.. Men snart är jag ute igen. Och på väg till Mollösund som är mitt ställe för natten.

Vid vägen står två rådjur och betar. Det ena flyr men det andra står modigt kvar och tittar på mig.

Vid sidan dyker en tjärn med näckrosor upp. Nu är det jag som är modig. In i snåren bland ormarna för en bild.

Blir glad när jag äntligen får cykla på cykelväg. Den får ett abrupt slut och jag får ge mig ut på vägen igen. Men det är inte så mycket trafik nu.

Jag rullar ner för backen till samhället. Känns skönt att vara så pass tidigt framme. Kör förbi en kyrkogård som ligger fantastiskt vackert vid vattnet.

Till vänster upp ser jag möllan, kvarnen, som är en av Mollösunds sevärdheter. Svänger upp för backen ställer cykeln och går upp till den och njuter av vind och utsikt. På nervägen ser jag en skylt, "Kvarnen", och här får man också klättra lite i berg.

Jag har läst att här i Mollösund ska man se Kvarnen, Kyrkan, Fyren och Gumman. Så tjeck på en. lite längre ner kommer jag till kyrkan - tjeck på två.

Kyrkan står öppen och jag hör musik. Visst ja. Det är ju söndag. Dom har visst eftermiddagsmässa här. Kikar försiktigt in men vågar ju inte gå in mitt i mässan. Fortsätter ner i samhället istället. Här finns både hamn, restauranger och glasshak. Ser Fyren på avstånd. Tjeck på tre. Bestämmer mig för att äta innan jag tjeckar in på mitt hotell.Går runt och kollar. Det är flera ställen öppna men det blir Bryggeriet. Beställer en laxpaj och ett glas vitt. sätter mig med utsikt över hamnen. Semester . 

Medan jag sitter där har jag utsikt till andra sidan hamnen. Där ligger ett glasställe. Pajen är ju inte så stor :). Jag bestämmer mig för att gå dit efteråt och ta en riktigt stor glass.

På höger sida står det Sillens Hus på en röd byggnad. Som de flesta ställen här på Västkusten är det ju såklart fisket som präglat dess historia. På 1700-talet , läser jag, gick sillen till och man fiskade stora mängder och gjorde ett slags olja - tran.

Efterhand utvecklades fisket och man fiskade även torsk makrill och Långa. Denna torkades på träställningar och blev till vår lutfisk.

Jag ska bo på Mollösunds Wärdshus. Jag cyklar dit och låser fast cykeln i trappräcket. Därinne är två unga killar i baren. De får leta en stund efter min nyckel. Det märks att säsongen inte riktigt börjat ännu och allt sånt där dom kommer kunna i sömnen om en månad kräver fortfarande hjärnerksamhet :). 

Jag hämtar alla mina saker, duschar och slappar en stund. Kommer ihåg att jag ännu inte sett Gumman  och slår upp henne på internet. hon finns på utsiktsplatsen och jag bestämmer mig för en kvällspromenad.

Går upp förbi kyrkan igen. En stor portal med texten "Tänk på döden" står nedanför. Jag tänker sällan på döden. Jag har ingen dödskräck och tror nog det finns nåt annat därefter. Men det är så långt mina funderingar brukar sträcka sig.

Jag börjar vandringen uppför trapporna och flåsar när jag kommer upp på toppen. Och där står hon. Tittar efter sin älskade. Jag sällskapar med henne en stund. Här finns skyltar som berättar vad det är jag ser där ute. Bland annat ser man torkställningar för lutfisk på Mollön.

Jag går ner igen förbi "Tänka på dödenskylten". Hmm

Jag tänker nog gå och sova nu.  Jag är nöjd för idag. Och klockan är snart 20 ...:).