Klockan är redan 11 när jag kommer fram. Började morgonen med APT. Bilen har varit packad med cykel, matsäck och kläder sedan igår kväll.

Vid Tåkern ska  jag äta min matsäck. Tar med den och promenerar ner till Naturum. Här skränas det och flygs överallt. Tar en snabb titt inne i byggnaden. Det är en väldigt fin byggnad, passar verkligen för ändamålet. Den passar in i naturen här. 

Mitt senaste besök här var min första tur runt Vättern. Jag var 20 nåt.. och jag gick ut på den enda brygga som fanns. Där satt jag. Nu är här både promenadstråk i naturen och en lång träramp leder upp bland träden till fågeltornet. Här kan ävern rullstolar komma upp.

Jag äter min matsäck och lyssnar på skränandet. 

Promenerar tillbaka via Prinsessan Estelles stig. Plötsligt vill någon gifta sig med mig! Ska jag bli smickrad eller rädd...

Går tillbaka mot bilen.

Vid parkeringen ligger en härlig lekpark . Får lust att balansera men vågar inte :). 

Vackra fågelägg man kan slå sig ner på ligger lite här och var. Men ska jag komma fram till mitt mål idag är det hög tid att fortsätta. 

Byter snabbt om i bilen till cykelkläder. Jag har äntligen skaffat cykelkläder jag trivs i. Sköna plagg som torkar fort. 

Härligt också att ha bil som jag kan ta cykeln i. Det gör mig ännu friare i val av cykelleder jag vill cykla. När jag bodde mitt i stan fanns ingen anledning att ha bil. Det var en frihet i sig, men gjorde mig beroende av skjuts om jag ville längre bort. Att ta tåg och buss har jag förstått inte är helt lätt då det ofta är "i mån av plats" om man alls får ha med den. Och elcykel - nej...

Nu får jag i alla fall stå här 24 timmar och jag låser bilen och drar iväg.

Det är magiskt!!! Fältet bredvid grusvägen är så gult att man blir bländad. Flyttar upp solglasen på huvudet för att riktigt kunna ta in hur gult det verkligen är. Det doftar. 

Skumpar vidare på den vågiga grusvägen upp till asfaltsvägen. Där står en syren. Åh vad den doftar! Måste stanna och riktigt dra in doften i näsan. Det är galet vackert. 

Det fortsätter att gnistra om alla gula fält. Överallt utmed vägen står syrener i full blom och jag drar in... Jag är som en knarkare av dofter. Funderar ett tag på att stoppa upp en syrenblomma i nästan men vill inte ha några små spindlar på köpet. Så jag nöjer mig med att dra in :).

I år är verkligen allt perfekt i maj. Inte som förra årets hysteriska tur med blåst och oplanering ;). 

Vädret är fantastiskt. Som sommar. Och jag lyckas tajma denna mest fanstastika tiden i blomning. Man vet ju hur fort det blommar över. Men jag får verkligen njuta helt och fullt av det och jag känner mig så tacksam!!!

Det är Pilgrimsrundan jag ska cykla. Den går i huvudsak runt Tåkern men man  besöker en väldig massa kyrkor. 12 stycken närmare bestämt. Man kan till och med skaffa pass och få en stämpel vid varje besök. Jag tänkte först göra det men blev osäker på om de verkligen skulle vara öppna de tider jag passerar, så jag sparar det. En kul grej annars :). 

Nu tar jag sikte mot Rök och Rökstenen. Vägen är oerhört smal, inte mycket bredare än en cykelväg. Men det kommer inte många bilar. Det känns väldigt mysigt. 

Det är lite folk vid Rökstenen men absolut inte många. Ännu en positiv sak med att cykla den här årstiden är ju att man inte behöver trängas.  Jag tar några bilder av stenen och kyrkan. Den är från 800-talet och har världens längsta runinskrift. Man har sagt att detta är Sveriges första dikt för texten är poetisk. Men stenen restes till minne av Varins (en mäktig man på den tiden) son efter hans död. Mm - 800-talet.. Det är svårt att ta in..

Min färd fortätter mot Heda kyrka. Jag cyklar förbi ett underbart litet torp och tycker mig se gumman som bott där. (Jag vet inte om det bott en gumma där:)). Men min bild är att hon är snäll och vinkar in mig att komma och hälsa på.

I Heda kyrka går jag in. Jag vet inte varför jag inte gick in i Röks kyrka. Jag blev väl helt enkelt fast vid stenen.

Kyrkan är från 1100-talet och här i Heda socken finns många spår från medeltiden.

Det är så tyst och stilla när jag promenerar runt kyrkan. Inte en människa. Det blåser inte ens..

Efter Heda är det inte långt till Alvastra kloster, som är nästa stopp på rundan. Men innan jag kommer dit blir jag återigen betagen. Denna gång är det en Mölla mitt i det gula havet. Det blir många bildstopp idag. Jag önskar jag kunde återge storheten i dessa gula hav, den blå himlen och alla dofter. Nu har jag dessutom Omberg  framför mig. Men bilderna är för små...

En turistskylt fångar mitt intresse. Vad finns här? Jag ser bara äng..

Det är en 5000 år gammal fest och offerplats. Tydligen har man hittat 75 kg benrester vid utgrävningar här, däribland en liten del människoben, sannolikt offer dom med. Undrar om det spökar här om nätterna...

Omberg. Nu går det uppför. Och för fösta gången idag sätter jag på elen. Jag vill till Ellen Keys hus Strand, och hennes ställe ligger precis på Vätterns strand. Så det går också väldigt nerför..

Det kluckar från vattnet när man går ner i hennes trädgård. Man förstår att hon ville bo här. Det är väldigt rogivande.

Ellen Key var en oerhört engagerad kvinna i många politiska frågor bl a fred och kvinnofrågor. Hon arbetade som lärare blev världsberömd och hennes bok Barnets århundrade översattes till 13 olika språk.

Jag följer en stig med högt gräs på sidorna och får uppbåda all kraft för att inte tänka på vad som trivs där...Men det är fantastiskt vackert. 

Cyklar förbi vandrarhemmet på berget. På några fina utsiktsplatser har man möjlighet att stå med bil. Jag cyklar vidare med den fantastiska utsikten över Vättern. Cirka en mil. Stannar till vid Pers sten. Detta flyttblock kastade jätten Per för att pricka Heda kyrka. Han blev nämligen så irriterad på dennas ringande klocka. Den nådde inte ända fram och därför ligger den på Omberg.

Undrar om det är öppet i Borghamn idag? Skulle sitta fint med deras Borghamsvåffla till lunch. Den med sik och ramslök.Men det är det inte. Det är folk där men de förbereder nog mest säsongen. Jag går i alla fall runt lite. Det är vackert idag och stor skillnad sen vi var här sist. Det ösregnade och vattnet såg kallt och hotfullt ut. Vi var dyblöta och satt inne på restaurangen. Ingen önskan att gå runt och titta.

Idag är vattnet så blått och några båtar guppar i den lilla hamnen. Man hade kunnat sitta ute..

Kalkstenarna är gnistrande vita och jag träffar på en lite snok på vägen. Den är så liten men dess vita fläckar är så stora i förhållande till ormen att den nästan ser ut som en liten seriefigur :).

I Borghamn bröt man kalksten redan till Alvastra kloster. Under århundradena har man använt kalk härifrån till många byggnader som ex Visingsborg, Vadstena slott och kyrka, Karlsborg, Göta kanal och Nationalmuseet i Stockholm. Under en period upprättades ett straffregemente här där fångar och lösdrivare fick arbeta av sina straff. 

Sista biten är som en liten halvö och har två kyrkor till. Örberga och Nässja kyrka. Örberga är en av Sveriges äldsta kyrkor. Undersökningen av träet i tornet visar att det fälldes vintrarna 1116-1117. För mig är det en hissnande tanke. Att man ens kan se detta!! Jag blir också farscinerad av dennna  kyrkas innertak. 

Nässja kyrka går jag inte ens upp till. Nu måste jag faktiskt skynda på. Men naturligtvis hittar jag något mer jag måste titta på :). En domarring från forntiden. Den liknar den vid Kåseberga i Skåne och tydligen finns en också på andra sidan Vättern. Denna ligger på ett gravfält från Järnåldern.

Nu ser jag Vadstena hela tiden på vänster sida men det känns som jag aldrig kommer fram. Jag cyklar med el så fort jag kan men måste cykla runt. Jag hittar ingen genväg. Och jag vet att Micke är framme nu. 

Jag trampar på.

Micke har redan hunnit checka in. Sitter på uteserveringen till restaurangen och tar en öl i väntan.

Rummet är jättefint. Annorlunda. Det märks att vi inte bor på ett vanligt hotell. Inte minst på priserna:). 

Men detta är en del av denna resan och det är så jag vill ha det. Ibland är det ett rum, ibland vandrarhem och ibland är det hotell. 

Jag duschar snabbt för vi har bokat bord i restaurangen. Det är väldigt fint. Vi bor och äter i klostermiljö. Restaurangen ligger i munkarnas sovsal. Vi får väldigt bra service. Maten är väldigt god och det är väldigt små portioner. Som det är när det är fint... :)

Vi blir ändå helt nöjda och avslutar med att njuta en stund av solnedgången på uteserveringen. Men nu är det ganska kallt. Och det är skönt att krypa ner i dom varma sängarna för en god natts sömn.