Cykelsemestra

Jag tar mig upp till Jönköpings stadspark för att titta på utsikten och kanske lite djur. Jag har läst att de har djurhagar här.

Jag ser mest fåglar men utsikten över Jönköping är fantastisk. 

Jag cyklar runt lite och ser lite gamla hus, en lekpark och ett mysigt cafè jag skulle vilja sitta på . Men det är inte öppet. Klockan är ju inte så mycket än. Bara 9. 

Jag cyklar försiktigt ner igen. Det är brant. Tar mig ut mot vattnet. Jag vill cykla nära.

Tar mig över på samma stället där vi åt igår. Det är stängt nu och allt är lugnt och stilla. Och vackert. Vattet ligger spegelblankt och stränderna med de gröna träden som ger lite skugga ligger tomma nu  på morgonen. Jag cyklar långsamt och riktigt suger in allt det härliga.

Jag har bestämt mig för att ge Huskvarna en ny chans. Jag var så arg igår när jag inte hittade ut att jag aldrig någonsin mer tänkte sätt min fot här, men nu har jag lugnat mig :). Och jag har tappat bort min jacka som jag misstänker ligger nånstans där...

Det är lika vackert att närma sig Huskvarna. Jönköping och Huskvarna har ju växt ihop, så egentligen vet jag inte när jag lämnar Jönköping och kör in i Huskvarna. Det bara händer.

Jag vet i alla fall var jag ska idag, eftersom jag råkade på både Smedbyn och museet igår. Jag är snabbt där. 

Jag går av cykeln och leder den mellan de röda husen i Smedyn. Gulligt. De åtta hus som står här står kvar på sin ursprungliga grund. Detta var den första bebyggelsen i Huskvarna, den första stadskärnan, och här bodde smederna med "smedja, gris, höns och kålgård".

Öppet står det vid cafèet och jag tänker att om jag hinner ska jag ta en kopp i trädgården där. Men jag vill gå in på på det stora museet. Och det tar ju alltid lite tid. 

De har vägarbete vid ingången till museet och vi som ska dit får leda våra cyklar intill väggen. Jag följer efter ett gäng cyklister som ska in samtidigt. Tittar lite på byggnaderna ute och går sen in för att lösa biljett. Blir helt bestört när mannen bakom disken säger: "men är det inte Jasmine". Oj vad jag känner igen honom. Varifrån? 

Men han kommer ihåg både mina barn och trädgård och då kommer jag på det! Vad kul! Men oväntat :).

Jag går in i museet och börjar min nostalgitripp. Ja inte med vapnen men de visar miljöer med symaskiner och spisar som känns bekant från länge sedan. Tittar en stund på en gammal reklamfilm om alla de fantastiska apparater och nymodigheter som Huskvarna kommit med. Jag blir förtjust när jag ser hela serien med de oranga grytor som jag brukar köpa när jag går på second hand butiker . Jag tycker så mycket om färgen..:).

Och motorcyklar. Cyklar.  En korvatomat!? Fanns dom på riktigt!? Undrar hur många som fick magproblem efter kvällens korv där....

Läst på nätet:

Natten mellan den 19 - 20 november 1918 förliste ångbåten  S/S Per Brahe i en storm utanför Hästholmen. Man hade under flera år lastat alldeles för tungt och denna färd var inget undantag. Man startade i Jönköping där man lastade järnspisar, plogbillar och symaskiner. Man nyttjade även däcket då allt inte fick plats i lastrummet.

I Gränna lastade man ytterligare bl a 6 ton potatis. Här gick också familjen Bauer på som skulle till sitt nya hus i Stockholm. De hade valt båten då det hade varit en tågolycka för lite sen och båten kändes säkrare. Samtliga på båten omkom i olyckan.

Man lyckades  berga fartyget och trots förlisningen lyckades man köra  det till Stockholm. Det var en makaber syn med den sönderslagna båten på kanalen. 

Bauer är mest känd för sina målningar och illustrationer bl a till sagosamlingen Bland tomtar och troll. Jag ser ett plakat på väggen om "Trolska båtturer"  när jag senare på dagen kommer till Gränna. Där får man "uppleva John Bauers inspirationsmiljö". Det skulle jag vilja göra. Jag fotar det för att komma ihåg det ett senara tillfälle.

Bauer mötte sin hustru på konstakademin där båda hade kommit in. De fick fyra barn. I målningen av prinsessan Tuvstarr är det hans fru som är modell. I målningen Rottrollen är det hans som "Putte" som är det sovande barnet bland trollen.

På ångbåten den tragiska stormnatten var det han, hustrun Ehstelle och deras treåriga son som var med. 

Jag är kaffesugen och går över till trädgårdscafèet i Smedbyn för en kopp innan jag drar vidare. 

Men så blir det inte. Det var krukmakaren bredvid som hade öppetskylten uppe. Inne på cafeet är det tomt. Så jag får cykla vidare utan kaffe. 

Cyklar upp för backen mot centrum igen och där!! Min jacka!! Nu är allt förlåtet. Tack för titten Huskvarna. 

Jag hittar ut direkt - samma väg jag kom igår. Då var det nerför...

Mitt i backen är ett annat cafè öppet. Kroatorpet. Där blir det kaffe. Och Vatten. Åh vad gott det är med vatten. Det är ännu en varm coh solig dag. Det går åt vätska. 

Det är väldigt mycket folk här. De flesta ska ha lunch. Jag hittar i alla fall ett bord i skuggan. 

Efter kaffet cyklar jag vidare uppför backen och tittar upp mot Rudenstams. Det ligger fint med äppelfälten i förgrunden.

Cyklar vidare och stannar till vid Västanå slott för en bild. Från parkeringen ser man Brahehus, restaurangen vid Per Brahes borg, långt därborta. Några golfare ser lite undrande på mig där jag står på parkeingen. Undrar kanske om jag tröttnat på cykeln :).

Cyklar vidare ner för backen håller på att köra fel i korsningen. Hade jag inte kommit den vägen igår hade jag aldrig förstått att jag skulle svänga vänster här. Skyltarna finns men dom är bakom mig...

Förbi det lilla mysiga Röttle igen och in i det fula området innan Gränna. Tar ett foto på Röttle station. Sen är jag snart inne i samhället.

Barnen verkar just ha slutat  skolan för dagen och jag får försiktigt trixa mig framåt. För mig känns det just nu som semster och som ett "just det , de går fortfarande i skolan.."

Hela maj har varit som en sommarmånad och jag har hört att hela denna sommar ska bli väldigt varm och torr. 

Det blir samma ställe som igår.  Strandterrassen. Jag trivdes här. Beställer en macka och bubbelvatten. Tiden går. Fasligt vilken tid det tar att göra en macka. Jag beställde den för att jag inte had tid att vänta på varm mat. 

Men jag är inte stressad. Tar några selfies ihop med mina nya vänner pilfinkarna. De sätter modigt upp sig på stolen bredvid. 

Till slut måste jag gå och fråga. För jag behöver nämligen gå på toa och jag vill inte riktigt att mackan och finkarna ska vara ensamma...

De hade glömt mig. Men nu är den snart klar. Jag blir erjuden gratis kaffe som plåster på såren. Men det behövs inte. Och åh vilken god macka! 

Njuter av utsikten och sällskapet :)

Återigen dyker Per Brahes borg upp högt där uppe. Den blå himlen lyser genom fönstren så jag nästan börjar tro att de hängt upp blå gardiner i gluggarna. Borgen skulle från början bli änkesäte för Brahes hustru men hon hann dö innan bygget blev färdigt. Det tog längre tid att bygga än man tänkt och det kan man ju förstå med tanke på läget. Tänk när all denna sten skulle upp för berget...

Borgen blev istället en plats för gäster och det tycks inte som någon egentligen har bott där. 

Per Brahe grundade också Gränna 1652 och hans namn finns i Grännas huvudgata Brahegatan. 

Igår funderade jag ju lite över om Turistvägen och Runt Vätternleden var samma denna bit, och idag får jag svar. Det är det inte. Råkar på skyltarna (just nu följs denna och Vättern-Sommenleden åt), så jag får se lite nytt idag. Det blir små vägar och fin utsikt över Vättern igen. Men här är verkligen "på landet - känsla" och ibland känner jag mig helt borta. Man kan ju inte ens kolla på telefonen var men  är ..:). 

Med tiden kommer jag i alla fall till Ödeshög och strax innan dyker en lada med växter och inreding upp intill vägen. Jag köper en bubbelvatten och en glass, fläder/jordgubbsbåt, ny för i år. Inte riktigt min smak men kul att prova. 

Snart kommer jag tillbaka till Ödeshög och det känns lika sömnigt som igår . Men nu är det kväll. 

Bilen står kvar och jag packar in cykeln. Nöjd med ännu en härlig tur. Bådar gott inför sommaren. :).