Cykelsemestra

Ödeshög är tyst och sömnigt. Så där som det känns en sommarmorgon under semestern. Jag plockar ut min cykel och cyklar upp mot kyrkan. Den ligger som på en kulle mitt i stan. Några sitter utanför affären vid torget och pratar. 

Jag får se cykelskyltarna. Runt Vättern och Vättern/Sommenleden. Det står Hästholmen på skylten och det vet jag är åt "fel håll". Men jag tänker att det säkert går att välja längre ner och jag följer skyltarna. Efter någon km inser jag att jag kommer att komma till Hästholmen. Men jag bestämmer mig för att det inte gör någonting. Det här är ju den extratur jag tänkte ta förra gången som inte blev. Nu blir det :). 

Det är bara ca 6 km till Hästholmen från Ödeshög. Det är vackert väder och jag njuter av ängar och blommor utmed cykelvägen. Jag är snart framme. Här syns lite människor men det är inget turistigt öppet. Det hade jag heller inte förväntat mig, jag ville hit för jag hört att här är så fint.

Och det är det verkligen! En liten gullig hamn med båtbodar som får en att tänka på västkusten. Vattnet är så blått och det ligger en restaurang alldeles vid vattnet. Här finns också badplats. Men vad Hästholmen främst är känt för är nog 31.ans glass. Dom har fått flera priser för sin glass. Det här är ett givet utflyktsmål i sommar på någon road tripp. 

Cyklar tillbaka men stannar först till och tittar på hällristningarna en bit från cykelvägen. 

När jag åter cyklar in i Ödeshög är det fortfarande samma sömniga känsla. Men tiden har gått och jag inser att affärer borde vara öppna nu. Så jag cyklar ner till den fabriksförsäljning av choklad man ser när man åker förbi på E4. Nu ska det äntligen bli av att besöka den. Och vilken choklad! Vilken butik! Der är fabriksförsäljning och gjort så man kan se på genom fönstret i butiken när de arbetar där inne. Själva butiken går i guld och rinnande choklad från taket med citat. Och så mycket goda grejor! 

Jag köper en påse att prova innan jag drar vidare.

Jag ser fortfarande inte några cykelledskyltar åt det håll jag ska och jag väljer helt enkelt det håll som känns rätt. Det blir turistvägen. Och ett stopp till. 56.ans cafe är också öppet. Den jag sett på bild med rocknroll inredning. Kul!

Jag går in och beställer macka och kaffe men går bet. Det är inte längre ett cafe utan lunchrestaurang. Och musiken är allt annat än rock...Det blir fel i mitt huvud med rockinredning och denna musik och trots att jag blir bjuden på kaffe - Stort Tack - så kan jag inte njuta av miljön. 

Jag tar ca tre cykleltramp och får se -  ett cafe...Mysigt med uteservering i trädgården. Jag har ju fått mitt kaffe men det är ändå kul med såna här överraskningar. Jag hade ingen aning. Jag kommer komma hit igen. Jag har aldrig tänkt på Ödesög som ett utflyktsmål . Men nu ser jag annorlunda på det :).

Nu har klockan hunnit bli mycket. Ja borde vara minst halvägs till Gränna och har inte ens lämnat Ödeshög.

Men jag är full av härliga upplevelsr och har inga planer på att stressa.

Cyklar fram på turistvägen och tänker att det nog blev rätt ändå. Det är knappt någon trafik och utsikten är periodvis helt underbar. Jag hittar ett fint ställe med utsikt över Vättern och stannar där för min medhavda lunch. Omelett och sallad med keso. Perfekt energi att tillföra.

När jag närmar mig Gränna är utsikten gudomligt vacker. Gula fält mot det mycket blå vattnet. Visingsö som ytteligare bryter upp med gula fält. Det är magiskt och jag känner hela tiden ett "Wow" när jag stirrar ut över dessa vyer. Det går inte att återge i bild. 

På höjden ser man snart Per Brahes borg och det börjar dyka upp äppelodlingar utmed vägen. Allt är så fantastikt.

När jag kommer in i Gränna dyker skyltarna upp igen och de leder mig ner till hamnen. Här är det dags för paus och jag går runt lite för att välja var jag ska sitta. Färjan ligger inne och en lång rad bilar ska på. Restaurangerna verkar vara öppna men jag väljer den som ligger lite längre upp. Nu vill jag ha mjukglass. 

Men jag ska vidare in på museet. I trädgården står två isbjörnar. När Andrèe och hans följeslagare Strindberg och Fraenkel blev fast med sin luftballong var det isbjörnskött som höll dom vid liv. Men det var troligen ockå isbjörn som dödade två av dom. 

Precis när jag kommer in väller en högljudd skara ungar ut ur filmrummet. Det blir ett fasligt liv. Jag och några med mig går in då det är vår tur  men ibland hör man inte filmen pga av allt spring utanför. Det är i alla fall otroligt att man kunnat ta fram de bilder som fotografen Strindberg tog på deras äventyr. Och läsa de anteckningar de gjort under deras resa. 

Under lång tid visste man inte vad som hänt äventyrarna och när man upptäckte deras kvarlevor på Vitön blev det en världsnyhet. Och tacka för det...det här är ännu ett "Wow"

Nöjd med mitt besök är det dags att fara vidare. Jag fotograferar Andrèes födelsehem utanför museet och cyklar sedan ut ur Gränna via en mycket tråkig väg, som man inte förknippar med denna urgulliga lilla stad.

Men det det blir snart fint igen och jag passerar  Västanå slott och golfbanan. Härifrån är det bara nån km till Röttle som är mitt nästa stopp. 

Jag låser fast cykeln vid parkeringen och tar mig via en brant stig ner till den mycket lilla hamnen. Så gulligt! Här var hamnen för ångbåtarna fam till 1930-talet.

Följer sedan en stig för att komma till "den rytande forsen". Det var så man kallade den på medeltiden. Då fanns också flera mjölkvarnar och när Per Brahe den yngre blev ägare till byn byggde han ut den till en industriby med flera verkstäder bl a vapensmedja, borrbruk, hammarsmedja mm.  Jerusalems kvarn ovanför forsen  är en av två kvarnar som fortfarande finns kvar. 

Jag följer den stig man gjort en bit och ser mig noga om då den kantas av stenmur. Inga slingriga individer?

Jo. En brun kopparorm, ganska stor, ligger på stigen. Den får lite panik och när den försöker ringla in i gräset halkar den och tre gånger rullar den mot mig. Jag vet att dom inte är farliga, det är inte det....Ryyyys

Jag går av stigen och följer vägen till Rasmus kvarn istället. Det är en sådan söt by. Jag blir tacksam för att jag får gå runt här och titta. 

När jag följer vägen för att gå till cykeln blir jag osäker. Kommer jag till cykeln här. Borde jag inte vara framme nu? Och nu känner jag stressen börja komma. Det är ju en bra bit kvar..

Jag vänder och går tillbaka samma väg jag kom och inser när jag cyklar vidare att jag nästan varit framme :)..

Nu sätter jag i alla fall på elen och snabbt svischar jag fram på de små och vackra vägarna. 

Det går snabbt trots att det är väldigt mycket upp och ner nu. Perfekt att ha elen. En del backar är väldigt långa. 

Snart är jag i äppeldalen och det ser ut som Italien fast med äppelträd. Här ligger Rudenstams, en butik och cafe där man kan sitta bland äppelträden och ta en fika. Här säljs äppeldricka sylt och fina saker. För min del blir det  äppelpaj bland träden. Wow igen. Det smakar fantastiskt. Jag har kollat med Micke och vet att han har en bra stund kvar till Jönköping och därför har jag tid med detta :)

Äppelträd i långa rader kantar vägen ner mot Huskvarna

Vad jag däremot inte har tid med är Huskvarna. Det är en låång nerförsbacke  och jag njuter av den fantastiska utsikten. Stannar till vid Jätten Vist. Han står vid vägen med Visingsö i händerna - eller det avstamp han slängde ut i Vättern då hans fru inte orkade hoppa över efter en festlighet de varit på. Tur för oss som har denna fina ö att besöka nu ;). Jag minns honom från när jag åkte genom här med mamma och pappa. Det är ett tag sedan....

Nyare är sjöodjuret som står lite längre ner. Nessie som jag tror hon heter föddes ur en tävling då kommunen hade besök från Skottland . Jag läser att hon numera också har en bebis, men den missade jag...:)

Men när jag kör ner i Huskvaran kommer jag från mina skyltar. Jag ser centrum och tänker att man alltid brukar ta sig genom centrum på lederna- det är ju där sevärdheterna brukar vara...Men nu blir jag fast. För när jag försöker följa cykelskyltarna mot Jönköping kommer jag bara runt runt. Ett tag tror jag att någon skojat och böjt dom åt fel håll..

Till slut frågar jag. Två personer som skickar mig åt olika håll. Den ena tycker jag borde stanna i Huskvarna. Det är bättre än Jönköping tycker han :). Men nu är jag stressad. Ordentligt. Hela kvällen kommer försvinna i Huskvarna.

Jag hittar och inser var det blev fel. Jag skulle upp över en bro. Men ingen skylt visade det och jag tolkade att jag skulle fortsätta på cykelvägen - och då kom jag runt :). En helkväll i Huskvarna...

Däremot låg där en kulle bredvid cykelbron som visade sig vara en fornlämning av borgen Rumlaborg. Ja jag tar ju foton - jag är ju ändå här :)

Till slut blir det rätt. Jag hittar ner till vattnet och följer strandkanten. Lugnar ner mig. Det är magiskt vackert. Folk ligger fortfarande och solar på stranden fastän det  är kväll.

Det blir i alla fall tid kvar till oss och jag cyklar utmed Vättern ända tills Micke ropar. Jag är visst på väg förbi hotellet. Han har redan tjeckat in och jag snabbar mig duschar och byter till klänning. För nu är jag hungrig. Vi promenerar till Piren jag såg förut med flerar restauranger och efter att blivit "inkastade" av en kypare med jordgubbar som lockbete äter vi gott i solen utmed vattnet. Det är helt fantastiskt och det känns som att vara på semester utomlands. En underbar avslutning på en underbar dag :).