Hällristningar och slott

Vaknar till en blå himmel men utan kyrkklockor. Det slår mig att jag inte hört dom någon gång. Förr slog dom varje timme utanför förnstret, men det har dom tydligen fått sluta med.

Vi tar frukost och städar upp lite i lägenheten. Känner tacksamhet att vi fick låna den och uppleva gamla minnen tillsammans. Sen åker vi åt skilda håll. Och jag inser att idag får jag nog möjlighet att fika på Lövsta slott :)

Jag tar dock en annan väg ut ur Norrköping idag-  förbi mitt gamla kvarter och genom parken ut mot Himmelstalund.

Stannar till utanför "mitt hem"   balkongen på hörnet. Vi trivdes här med två katter en hund och balkong :).

Dag 3

"Vår" sista lägenhet i Norrköping

Universitetsområdet

Sista supen kallas kvarteret efter detta stenhus från 1700-talet som var laboratorum till apoteket Östgöta Lejon.

Enligt sägen fick fångarna på väg till Galgberget här sin sista sup. Den sista att avrättas på Galgberget var klädesvävaren Carl Magnus Kullman. Han hade  rånmördat tre kvinnor i staden och han halshögs på Galgberget 1838. Han var dessutom den sista att avrättas i Norrköping. Galgberget är numera bortsprängt för vägbygge.

Även deta område har förändrats mycket. Univeritetet fanns inte. Men det var under uppbyggnad och varje morgon kom stora lastbilar åkandes med material utanför sovrumsfönstet.

Arbisteatern låg i grannhuset men i övrigt fanns här inte mycket. Nu ser jag cafeer och en utebar alldeles utanför vår gamla lägenhet.

Och så universitetet såklart. I min värld är det nybyggt men inser att folk måste gått i skola här minst 20 år...

Tittar upp på den lilla balkongen och "ser" mina två katter sitta och titta på folk som går förbi bland grönväxter och tomater...

Känner mig lite nostalgisk när jag cyklar vidare in i parken och förbi Matteuskyrkan.

Matteuskyrkan i Folkparken

Matteuskyrkan

Örtagården vid före detta Femöresbron

Himmelstalundsområdet med hällristningar

Letar mig ner mot promenadstråket utmed Strömmen och bort mot Femöresbron. Blir paff när den är avstängd för renovering. Det finns bara en bit kvar av den . Någon har uppgivet skrivit på skylten att det nog inte blir någon ny bro. Tydlige har den varit stängd länge.

Jag går in i örtagården och doftar lite på kryddorna innan jag cyklar ut mot Himmelstalund. Jag tänker titta på hällristningarana.

Här är också omgjort och man kan följa en träbro runt samt läsa på skyltar om vad man ser.

Hällristningar vid Himmelsalund

Jag är så tacksam över det fantastiska väder jag får cykla i idag. Sol och blå himmel. Och knappt någon vind. Cykeln beter sig fortfarande konstigt men cyklingen är lätt så det gör inte så mycket. Jag får lämna in den när jag kommer hem.

Det är inte ens en mil kvar till Lövsta så jag är snart där. Går runt lite i både slottbutiken och trädgårsbutiken. Hittar billiga kryddor och köper några. Ska prova om jag kan lyckas övervintra dom i min trädgård. Känner mig nöjd med mina fynd och tar en fika bland blommorna.

Trädgårdshandeln

Lövsta slotta har aldrig sålts utan har gått i arv genom olika släkter. Den förste ägaren man känner till kallades "Jöns i Lövsta" 1478. Den sista var Emelie Piper och hon testamenterade efter sin död slottet som muserum till Östergötlands länsmuseum och Riddarhuset. Kriteriet var att ingenting fick ändras. köpas till eller tas bort.

På Lävsta kan man idag gå på historievisningar, spökvandring och äta julbord mm.

Och så köpa växter och fika som sagt...

Lövsta slott

Sofie i Dösa kallades kvinnan som bodde grindstugan i början av 1800-talet. Hon mjölkade kora på slottet och hjälpte bl a till med bykning och att tvätta murarna.

På kvällarna samlades folk hemma hos Sofie och satt ute och tittade på bilarna som åkte förbi. Detta var ett populärt nöje.

Slottsbutiken ligger i slottets stall och fungerar samtidigt som museum. Varorna står uppställda i hästarnas spiltor och deras namnskyltar hänger fortfanande kvar

Slottsbutiken ligger i slottets stall och fungerar samtidigt som museum. Varorna står uppställda i hästarnas spiltor och deras namnskyltar hänger fortfanande kvar

Slottsbutiken ligger i slottets stall och fungerar samtidigt som museum. Varorna står uppställda i hästarnas spiltor och deras namnskyltar hänger fortfanande kvar