Cykelsemestra

Cyklar ner igen för den långa backen och är snart vid slottet. Går runt lite i parken och tänker sedan gå till caféet på innergården för kaffe o macka. Det visar sig vara frukosten för hotellgästerna som precis är avslutad. Lunchserveringen öppnar inte förrän om en timme. Ska jag missa kaffet igen 😱. Men den underbara kyparen säger att du kan ta kaffe ändå och det finns muffins kvar på bordet. TACKSAM!! 

Försöker hitta lite information om de olika konstverken i parken - men jag går bet. Vet inte vem som gjort dom eller varför. Läser i alla fall att Slottets historia går tillbaka ända till 1200-talet. Men att det från början var ett kloster, ett premonstratenskloster. (Vilken tungvrickare) Här anlades en örtagård för att man skulle kunna ta hand om sjuka människor och munkarna livnärde sig på bl.a jordbruk och fiske. Munkarnas kök och delar av kyrka finns fortfarande kvar i slottet. Vid reformationen 1537 tog danskarna över klostret och det gjordes om till slott under den danske guvernören Ramel och hans son. Efter freden i Roskilde 1658 blev slottet svenskt. Lite senare bodde här Rutger von Aschberg som haft ansvaret för "försvenskningen" av Skåne  efter övertagandet. 
Sedan mitten av 1900-talet har här varit hotell och konferens och det är också här Stjärnorna på slottet har spelats in. Lill-Babs har tydligen mött ett av spökena som sägs finnas här i sitt rum och att det var ett snällt spöke :). Men om jag förstått rätt ska man akta sig för att möta Karl den XV häst Shejk som avlivades när kungen dog (man gjorde tydligen så vid kungliga dödsfall) då han sägs springa i parken om nätterna där han är begravd. Om man möter dennes blick kommer något hemskt att hända...

Nu vill jag ännu mindre vända om. Kollar kartan igen och ser att jag kan följa grusvägen nästan ända upp till Vånga. Får bli så. Och så går det uppför. Och uppför. Och ännu mera uppför. Var är jag på väg? Ligger Vånga på ett fjäll!?  

Det går uppför ännu lite till, ser en skylt om nån gruskross eller liknande. Och efter en stund går det nerför. Och nerför. Och ännu mera nerför. Var har jag egentligen varit? Naturen är i alla fall fantastisk med bokskogar och deras härliga ljus. Men nu ser jag äntligen en skylt mot Vånga och följer den. Snart är jag framme i det lilla samhället. Några caféer har jag ju inte direkt sett men ser en liten fyrkantig byggnad. Kiosk. Vill inte sitta här vill ha något mysigt. Här står också en stor karta över Humleslingan och jag kollar vad jag missat. Är det värt att cykla tillbaka en bit?  Det är det! Café och försäljning av diverse hemgjorda produkter. Cyklar ner och njuter av lite sjöutsikt. På andra sidan ligger ett berg alldeles grönt. Och det ser ut som en skidbacke mitt i. Det är där jag varit.. :).
Det är ca 7 km ner och jag är snart där. Jag blir överlycklig när jag ser det mysiga caféet där man kan sitta i trädgården och fika. Men vad lite folk. Eller närmare bestämt- vad tomt det är. Rycker i dörren till butiken. Låst. Vad konstigt. Det är ju ändå mitt i sommaren. Hittar ingen skylt och slår till slut upp det på internet. Helt otroligt. Stängt på måndagar 😳. Jag känner mig så lurad. Igen. Vad är detta. Mitt i säsong. Cyklar argt tillbaka igen. En underbar doft slår emot mig men jag kan inte lokalisera var den kommer ifrån. Den doften vill jag ha i min trädgård. Ser ett vandrarhem intill en äppelodling och tänker att jag skulle ju kunna ha tur nu.. Men det har jag inte. Varför skulle vandrarhemmet ha café ?...

Ser på kartan att det kommer ett ställe som heter Humletorkan strax innan Näsum. Nu hoppas jag med alla fingrar och tår att det är öppet. För där finns både vandrarhem och fik. Och det lyckas. Jag är där halv 1 och enligt skylt öppnar det 1. En halvtimme kan jag vänta. Men dom har redan öppnat. Och jag möts av den underbara doften av bullar. Det blir både kaffe bulle macka och kaka 😃. Dom har nämligen nötkakor. Det brukade min mormor baka och av alla kakor hon bakade var dessa dom godaste. Hennes vinner även idag då dom var lite segare men jag är definitivt inte missnöjd:). 
Sitter under träden och njuter en lång stund. 

Denna byggnad uppfördes 1926 och är Sveriges enda bevarade humletork . Man hade tidigare importerat humle från Tyskland men efter första världskriget försökte myndigheterna få bönderna att börja odla. Man lockade med lättförtjänta pengar och bidrag till bl a plantor och gödsel. Humle är inte bara en ingrediens i öl utan används också inom medicin för sin lugnande inverkan. Idag kan man köpa eget bryggt öl här men när det kommer till öl kan jag aldrig lära mig tycka om det. Så det får någon annan prova :). 

Cyklar lite till och får se en byggnad där man utlovar must. Ja det vill jag ha från Äppelriket. Är dessutom väldigt törstig nu. Med solen kommer hettan. Cyklar in och går runt. Var går man in? Hittar en port med hänglås. Och en skylt. Stängt för lunch ... Idag är det den dagen... Måndag...

Nu har jag fått glass på hjärnan. Skulle vilja hitta ett glasställe. Och hittar faktiskt ett. Men när jag väl är där känner jag att jag nog ändå ska vänta lite. Har ju ganska nyss fått i mig en hel del fika...

Efter Näsum blir vägen väldigt trafikerad. Och det är trångt. Så när jag ser en cykelväg då kör jag ner. Jag hamnar på en banvall och det blir jättehärlig cykling. Men jag kommer ifrån själva Humlestigen lite. Vilket jag förstår senare. Jag hade en helt annan bild av var jag skulle cykla. Men slutmålet Bromölla är detsamma. 

Kommer fram till en tunnel. Här finns en informationsskylt och jag läser att leden går mellan Sölvesborg och Olofsfors. 29 km lång. Jag står vid Barnakälla järnvägstunnel " en gång Skånes längsta och enda". (Om der är den enda måste den ju också vara längsta 😳😅). Jag är alltså lite på väg åt Sölvesborg. Så jag hittar alternativ igen. Och kommer in på riktiga stigar. Måste stanna två killar och fråga om jag verkligen är på rätt väg. Och jodå. Det är jag allt. 

Cyklar vidare förbi vackra hagar och ängar. Kommer till en skylt med Tosteberga ängar. Cyklar upp för att kolla lite. Några kommer med vad som ser ut som övernattningsgrejor. 

Plötsligt dyker Minas chokladstudio upp vid vägen. Detta har jag läst om på en annan reseberättelse. Vad kul. Jag är ju en sann choklad älskare. (Och kaffe. Bara nyttigheter 😅). Och då kommer skylten. Är det öppet.... Vid det här laget blir jag inte ens besviken. Det är öppet vissa dagar.  Det är inte idag. Jag fotar och cyklar vidare. Och får se att jag ändå kan köpa hemgjord glass. Med svisch. Jag köpte ju aldrig någon glass. Så nu blir det av. 

Det är kvällning och jag cyklar tillbaka till Landön via Vanneberga. Stannar till vid den lilla stugan och köper bär. Ikväll blir det potatissallad och kyckling klubbor. Det har Micke ordnat:). Och så lite häng i förtältet med den trevliga utsikten :).