Detta blir en lång dag. Efter vilan igår tror jag det ska gå mycket lättare idag. Och batteriet är fulladdat. Telefonen likaså.
Jag gör några extra mackor till frukost som jag tar med. Och så hoppas jag kunna handla lite på vägen.
Vinkar till mina föräldrar och ger mig iväg.
Men när jag kommer fram till en skylt där det står St Anna 3 km kan jag inte låta bli att göra en avstickare. Känner att jag orkar och solen skiner och jag vill se hav. Men tänker inte på hur många mil jag ska denna dag.
Det är fantastiskt fint. Hittar en vacker plats nere på campingen där jag vill sitta och äta min macka.
Njuter en stund vid havet. Åker upp genom St Anna och ut en liten bit till höger för att vända ner mot Tjärholmen.Det är fantastiskt när jag närmar mig havet. Det går inte hur jag än försöker att visa med bild hur vackert det är. Fotografierna blir platta. Det glittrar i havet och små bodar ligger vid viken. Jag vänder upp igen och njuter av omgivningen en gång till. Tittar in i St Annas gamla kyrka. Den uppfördes på 1300-talet och helgades åt sjöfararnas helgon och Marias moder Santa Anna. Kyrkan låg vid vattnet och man fick ro dit och sätta fast båtarna i ringar på muren. Länge fick man kämpa för att kyrkan skulle gå egen präst. Bredvid låg en krog - Norrkrog. Problem med supande under gudstjänst ledde till nya regler om att ingen fick serveras alkohol före och under gudstjänst.
Dags att cykla tillbaka gör att svänga av mot Bottna och Stegeborg. Börjar tänka lite på att alla km blir till mil. Tiden går och det är återigen motvind runt mig... Jag är inte trött ännu men jag har heller inte kommit så långt. Sätter fart och kommer snart till Bottna. Måste stanna till i lanthandeln och ta kort. Förr var det en kompis bror som hade denna affär. Måste titta in. Om inte annat för att köpa en sån där kall kaffe.
Jag frågar om dom säljer kaffe och blir förvånad när hon visar in mig i ett litet café längre bak i butiken. Mitt i sitter en Budda 😳. Det blir kaffe och kaka.
Det är inte långt till Stegeborg nu men fy vad jobbigt! En lång raksträcka och det blåser motvind. Måste slösa på elen och blir stressad och sur. Känns inte som jag kommer framåt. Lite belöning blir det i alla fall när jag kommer fram. Restaurangen är egentligen inte öppen för allmänheten men en busslast turister är där och jag kan få en kaffe att njuta av på deras underbara veranda vid havet. Även om det egentligen är mat jag behöver. Färjan över har just gått och jag har ca tjugo minuter på mig. Det är underbart skönt att sitta där.
På land lite ovanför mig tronar borgen. Den är tydligen öppen för besökare året runt dygnet runt. Man löser biljett i en automat vid parkeringen - 40kr för vuxna - och kan sen öppna grinden. Men vill man ha berättat av Herman Lindqvist om dess historia får man vara där när kiosken är öppen och få hyra hörlurar.
Jag tar det lugnt och njuter av solen och utsikten. Tittar på den gula färjan som som just lagt till på andra sidan och släpper av bilar. Blir imponerad att det är så många. Det tar aldrig slut. Den ser ju inte så stor ut ..
Färjan är gratis och den går var 20e minut. Tar ca 3 minuter. Sedan 1920 har färjorna gått här men överfart på ett eller annat sätt har troligtvis funnits ända sedan borgen uppfördes på Gustav Vasas tid.
På denna tur är jag helt själv. När färjan stannar och öppnar upp är det bara att kasta sig ut. Det blir en lång lång uppförsbacke. Elen på och jag börjar bli trött. Jag ser att risken är stor att den är slut redan i Söderköping. Det blåser hela tiden. Jag kan inte fatta hur trögt det går. Jag har ännu ett mål här. Jag ville till strutsfarmen här på vikbolandet. Men Klockan går. Dom stänger 15 och jag måste köra på ordentligt. Men jag kör fel. Hittar det inte. Det går så trögt! Jag ger upp och undrar om jag ens kommer orka till Mem. Tänker att när jag väl kommer till Mem så är det lätt cykling utmed kanalen. Det är det inte. Det är värre. Sanden är slirig och motvind ökar! Elen tar slut! Jag blir arg och kör på adrenalin 😅 Kommer fram till Söderköping och överväger att ta in på hotell eller vandrarhem. Eller ska jag ringa Johanna? Men nej. Pinsamt. Detta har jag försatt mig i själv. Jag letar upp en öppen restaurang. Farmors. Den har öppet en timme till. Om jag kan sitta en timme och ladda batteriet och vila kanske jag kan ta mig hem. 4 mil till... Jag beställer paj och ber att få ladda både mobil och batteriet. Det går bra. Tacksam. Folk ser lite underligt på mig när dom går förbi. Jag vill sitta ute vid kanalen. Men dom tycker nog det ser kallt ut :).
Nu kommer jag ut på småvägar igen. Det är fina vägar och omgivningen blir vacker i kvällsljuset. Jag cyklar och cyklar. Nu gäller det att orka. Att ta mig hela vägen hem. Elen räcker i ca 2 mil. Sen segar jag mig framåt. Går i uppförsbackarna. Vattnet är slut. Och energin efter maten tar också slut. Det blir riktigt otäckt innan jag kommer hem. Sista biten är det nästan svart ute. Jag känner mig svimfärdig. En otäck känsla. Hemma orkar jag nästan inte få upp dörren. Lämnar allt. Måste dricka och äta. Långsamt försvinner den otäcka känslan. Jag har nått min gräns. Nu vet jag hur det känns.